Rubrik

Klicka här för att redigera underrubrik

Simrishamns  hamn

(text är hämtad från Wikipedia och Simrishamns kommuns hemsida)


Från början hade Simrishamn en naturlig hamn med sandstrand. Under medeltiden blev Simrishamn, med sitt sillfiske och Hansans expansion, en viktig hamnstad.


Simrishamns första namn var Svimraros som kan betyda "oset" d.v.s. mynningen till ån, Svimber, som rinner långsamt. Ån är Tommarpsån kring vilken den vikingatida bebyggelsen växte upp. Staden utvecklades från ett vikingatida mindre fiskeläge som troligen under 1200-talet fick sina stadsprivilegier och slog ut Tumathorp (idag Ö Tommarp) som centrum i sydöstra Skåne. De stora sillfångsterna var orsaken till platsens ökade status.


1123 lade den norske kungen Sigurd Jorsalafarare till med 300 skepp utanför Svimraros för att härifrån, som hämnd, göra plundringtåg mot den danske kungen Niels stad Tumathorp, ca 1 mil väster om Simrishamn. Detta är första gången platsen nämns vid namn. Från tidig medeltid, nämns för första gången S:t Nicolai kyrka i en urkund år 1161. Murarna är uppmurade av hallasten från ett närbeläget stenbrott. Tornet som är uppfört först på 1500-talet, reser sig med sina trappgavlar och ter sig mäktig mot de låga husen. Kyrkan har varit ett riktmärke för sjöfararna och det är inte konstigt att kyrkan har fått sitt namn efter havets skyddshelgon S:t Nicolaus.


I mitten av 1500-talet gav kungen befallning om att forsla hit material som kunde behövas vid ett hamnbygge, men det är osäkert om man påbörjade bygget.


Christian IV bidrog på sin tid med femhundra kronoskogsstockar för att täcka hamnbukten från stranden ut till grundet ”Bojan”. Som fyllnadsmaterial skulle man använda resterna från det gamla Lübeckerkapellet. Kriget mellan Sverige och Danmark 1643-1645 fördröjde hamnutbyggnaden men år 1650 fick byggmästare Esbern Persson från Ystad 23 daler och en kanna öl för att anlägga en skeppsbrygga i Simrishamn. Det blev bättre tider i slutet av 1600-talet, då hamnen utökade sin spannmålsutskeppning bland annat till örlogsbasen Karlskrona.


Simrishamns hamn har alltid varit en av de största fiskehamnarna i landet. Reguljär färjetrafik startade först 1895. Under slutet av 1800-talet hade Österlen också landets största segelflotta som omfattade cirka 700 fartyg. 


Stora delar av hamnen förstördes av en storm 1901. En ny hamn byggdes successivt upp och från år 1910 kan man datera nuvarande hamns start. Vi firar alltså hundraårsjubileum, inte för hamnverksamheten i Simrishamn utan för den nyanlagda hamnen i staden.

1910 invigdes den nya hamnen med pompa och ståt, men var inte färdigställd förrän två år senare, 1912, med ett utseende ungefär som idag. Kostnaden var drygt en halv miljon, varav knappt hälften var ett lån utan återbetalningsskyldighet från Konungen (dvs. regeringen). Det var också då Simrishamn fick en särskild fiskehamn.


Även idag är Simrishamn Sveriges största fiskehamn. Den senaste stora muddringen med ett fastställt djup på fem meter genomfördes i mitten av 1990-talet, vilket har medfört att hamnen kan ta emot stora, moderna fisketrålare samt kan användas som frakthamn för båtar upp till 3000 bruttoton/90 meter långa.


Idag omsätter verksamheterna i hamnen 285 miljoner kronor. Totalt sysselsätter fiskenäringen i kommunen 350 personer, direkt och indirekt. Hamnen är därmed den näst största arbetsplatsen i kommunen.


Simrishamn har även ett varv, Simrishamns varv AB, som är specialister på alla typer av fartyg. Både Kustbevakning och Marinen med flera arbetsbåtar och fiskefartyg är kunder hos Simrishamns varv.


Hamnen är under fortsatt utveckling. Parallellt med fiske, frakt och fritidsbåtar utvecklar kommunen Marint centrum. Marint centrum skall vara den plats där entreprenörskap, forskning och omsorg om havsmiljön drivs och korsbefruktas för att främja Östersjöregionen. Kommunens engagemang i miljö- och fiskefrågor tar sig också påtagliga uttryck i initiativet till KIMO Baltic Sea (kommunernas internationella miljöorganisation) och engagemanget i Sydkustens Fiskeområde. 


Småhamnar kring Simrishamn

Skillinge - här finns både småbåtshamn och fiskehamn. Skillinge är känt för sitt turistliv under sommaren. Ortens huvudnäringar är numera fiske och turism. Här finns även ett sjöfartsmuseum med bl a fartygsmålningar och fartygsmodeller att beskåda.

Baskemölla - är en småort och fiskeläge. En mycket vacker och pittoresk ort med lämningar från sten-, brons- och järnålder.

Vitemölla - en liten ort med fiskeläge. Ligger alldeles i närheten av Kivik.

Brantevik - är ett fiskeläge på Österlen. Brantevik hade kring sekelskiftet 1900 Sveriges största handelsflotta, räknat i antalet fartyg. Tidigare var ortens huvudnäringar sjöfart, fiske och jordbruk. Idag är turismen den viktigaste näringen.