Jag och mina fartygsmodeller. Det är inte många som tänker på att byggande av skeppsmodeller går tillbaka till minst 6000 år . För min del rör det sig om endast c:a 70 år. Att kalla detta som enbart hobby är felaktigt eftersom modeller används lika mycket till nyttiga ändamål. Det har skrivits mycket om skeppsmodeller, deras tillverkning och om samlandet. Det vill jag inte upprepa – jag vill här berätta vad jag känner för byggandet av modeller och deras samlande. Några gånger har journalister besökt mig för att ta sig en titt på modellerna och ”gubben" bakom samlingen. I STENA:s tidskrift såg jag denna rubrik och jag kan bara instämma att den passar mycket bra. Jag kan inte hjälpa att skepp och sjöfart har fått en sådan betydelse i mitt liv. Jag är född intill havet, min far var i flottan och när jag väl var ”gångbar” rörde jag mig på örlogsfartygens däcksplankor. När jag var fyra år fick jag min första modell – en kryssare i skala 1:1250 från den nystartade och senare berömda firman WIKING i Tyskland. Denna modell står fortfarande i mitt skåp. Med åren tillkom modell efter modell och det blev en bra samling av dessa små skepp. Under 2:a världskriget förlorade jag nästan alla. Jag hann nästan bli 14 år gammal innan mitt byggande av skeppsmodeller startade. Dock skolan bromsade den ”rätta” utvecklingen – alla känner väl igen ordspråket ”….har Du också gjort Dina läxor?” Det känns skönt att som pensionär slippa dessa anmärkningar. Jag bodde i trakter varifrån mycket sjöfolk kom, där såg jag många modeller. Naturligtvis blir man då influerad. Så småningom spirade tanken att bygga riktiga fartyg. När jag äntligen slutade skolan var det färdigfunderat: jag började 1950 en utbildning som skeppsbyggare. Nu var det slut med besöken på varv under fritiden för att fylla mitt lystmäte – nu var jag på plats för nästan evigt. Behovet att bygga modeller var inte så stort längre, jag hade riktiga fartyg omkring mig och inga leksaker. Under alla yrkesår byggdes hemma en och annan modell, dock hus – och bilbyggande var viktigare. Så kommer jag först till det ”nyttiga” modellbyggandet. I marinmuseet i Karlskrona finns stora skeppsmodeller som dåvarande amiral F.H.af Chapman under 1700talet lät bygga. Där finns även modeller på olika varvsinrättningar. ”Ritkonsten” var inte så avancerat, så man använde modellerna som förlaga till det ”riktiga” skeppet eller anläggningen. Något liknande har jag ibland sysslat med under mina år hos KOCKUMS. Även om ritandet idag är avancerat – CAD och 3D – t.ex., så kan inte alla utomstående fullständigt begripa en ritning. Då skapar modellen klarhet. Och sedan finns kategorin ”funktionsmodeller” där man kan prova om vissa arrangemang eller maskiner fungerar. Jag har alltid tyckt att det var mycket roligt att först konstruera – sedan bygga modellen därefter och prova och slutligen kunna säga ” nu garanterar jag att detta kommer att fungera.” Ett av många exempel: Rederiet skulle på måndag morgon ha klart besked om livflottarna flöt upp från sin stuvningsplats vid min.15 graders krängning av fartyget. Jag byggde snabbt en modell av detta arrangemang och på söndag morgon innan folket kom kilade jag ner till friluftsbadet och provade och ”garanterade OK” på måndag morgon. Under min sista dag på KOCKUMS fotograferades jag med min funktionsmodell ( tornet) av ubåten GOTLAND. Dessförinnan hade jag byggd en del likartade storskaliga modeller. Och så har vi en annan sort ”nyttiga” modeller. I byggnadsspecifikationerna stod alltid en enkel mening ”One model in scale 1:200 shall be delivered for each ship” (”each” = ifall det byggdes en serie). Modellerna hamnar på rederikontoren eller när det gäller passagerarfartyg i de olika resebyråerna. Dessa modeller är en fröjd att se på – men de är också proffsmässigt tillverkade i verkstäder av finmekaniker osv. Jag har tittat på tillverkningen, men vill inte ens försöka konkurrera med detta fackfolk. Nu är man alltså pensionär – och har fortfarande inte släppt sjöfart och fartyg. Jag har återigen hamnat i skaran av ”hobbybyggarna”. Jag har fortfarande inte funnit ett svar på varför mitt liv cirklar runt dessa ämnen. För ”amiraliteten” ( = frun) är denna fixering väl inte alltid så rolig och jag vet så är det inte bara hos mig. Somliga anser att man har börjat leka igen. Tja, varför? Att bygga skeppsmodeller för att dryga ut pensionen kan man bara glömma, det tillhör det minst lönsamma. (Jag vill visserligen inte påstå att jag aldrig har gjort detta, men jag har byggt för bekanta efter långt tiggande och bedjande om de hade ett särskilt förhållande till ett visst fartyg) Under åren har det blivit stora och mycket små modeller. De flesta större modeller är för utomstående helt obekanta, men jag har ett förhållande till de stora förebilderna och ville se dem framför mig.

Någon gång finns inte längre plats i huset och lösningen hittade min fru. ”Varför återgår Du inte till Din ungdoms små modeller i den internationella skalan 1:1250 och bygger dessa själv?” Att fortsätta köpa och samla på dagens modeller var för mig ekonomiskt omöjligt. Nu representerar mina modeller alla moderna fartygstyper.( se bildspelet ) Jag bygger i allmänhet modellerna strax efter att originalet har kommit i drift. Denna samling har något som ett pedagogiskt syfte – jag förklarar gärna med modellernas hjälp hur dagens sjötransporter fungerar. Och så innerst inne känner jag mig som en av de stora redarna. Dyker det upp nya intressanta fartyg på världens hav så kliar det i fingrarna. Vill det sig väl så kan jag beskåda den nya modellen efter så där två veckor. Ju närmare jag kommer färdigställandet desto mer jobbar jag – det blir så spännande att se båten klar! Tyvärr finns även här ”smolk i bägaren”. Det går inte lång tid efter modellernas färdigställandet – då chartras många fartyg bort eller säljes och en del ”om-” inträffar : omdöpning , ommålning, ombyggnad. Min samling kan aldrig mer bli dagsaktuell. Det finns ju båtologer som åtminstone har läget under uppsikt. För mig har det blivit en last att bygga fartygs -modeller och vara intresserad av fartyg. Och som tur är hittar man likasinnade. ”I have a dream…..” – att bygga en stor hamn till alla dessa små båtar, dock det får förbli en dröm. Var skulle hamnen vara uppbyggd? Till slutet vill jag bara uttrycka min beundran för sådana personer som på ”äldre dagar” ger sig på skeppsmodellbygge utan att ha som jag nästan 60 års förkunskaper i ämnet bakom sig. Och säga även ett stort tack till de rederier och varv och enskilda personer in- och utlandet som har försett mig med de nödvändiga informationerna för att kunna bygga modellerna. Det hade varit roligt att diskutera med andra båtologer och samma intresse. Gerhard Schack Tfn 044-352161 E-post: gerhard.schack@telia.com

Se en del av Gerhards modeller. Småbilderna lotsar dig fram och tillbaka.